KOL ökar risken för fall på flera sätt samtidigt – genom syrebrist, trötthet, muskelsvaghet och läkemedelsbiverkningar. Det gör att vardagliga situationer i hemmet kan innebära en reell fara, särskilt i sjukdomens svårare stadier.
Varför faller personer med KOL?
Fall hos äldre beror sällan på en enda orsak. Det är nästan alltid en kombination av faktorer som samverkar – och vid KOL är flera av dessa faktorer aktiva samtidigt. Ju svårare KOL, desto fler riskfaktorer staplas på varandra och desto högre blir den samlade fallrisken [1].
De viktigaste orsakerna är syrebrist, trötthet, muskelsvaghet och biverkningar av KOL-läkemedel. Nedan går vi igenom var och en.
Syrebrist och yrsel
Vid KOL tar lungorna upp mindre syre än normalt. Det innebär att hjärnan och musklerna ständigt arbetar med ett lägre syretillskott – och vid ansträngning kan syresättningen sjunka ytterligare.
Låg syresättning i blodet kan ge:
- Yrsel och svimningskänsla, särskilt vid uppresning
- Förvirring och nedsatt koncentrationsförmåga
- Långsammare reaktionstid
Det är vanligt att personer med svår KOL upplever yrsel när de reser sig upp från en stol eller säng. Den plötsliga kroppsrörelsen kräver mer syre än kroppen just då kan leverera – och resultatet kan bli ett fall [2].
Trötthet som påverkar balansen
Tröttheten vid KOL är inte vanlig trötthet som försvinner med vila. Den beror på att andningsmusklerna arbetar hårt dygnet runt, att syresättningen är lägre än normalt och att kroppen ständigt är i ett lätt stresspåslag.
Denna djupa trötthet påverkar direkt förmågan att hålla balansen. Musklerna reagerar långsammare, koordinationen försämras och det tar längre tid att rätta upp sig om man tappar balansen. Faktorer som normalt korrigeras automatiskt – en ojämn yta, ett trappsteg, en dörrtröskeln – kan räcka för att orsaka ett fall [1, 3].
Muskelsvaghet och sarkopeni
KOL leder ofta till en påtaglig muskelnedbrytning, ett tillstånd som kallas sarkopeni. Det beror på att:
- Syrebristen gör att musklerna inte kan arbeta effektivt
- Den ökade energiåtgången för andning lämnar lite energi över för övrig muskelaktivitet
- Inaktivitet till följd av andnöd påskyndar muskelnedbrytningen ytterligare
Svaga benmuskler försämrar balansen och gör det svårare att hejda ett påbörjat fall. Studier visar att muskelsvaghet är en av de starkaste enskilda riskfaktorerna för fallolyckor hos äldre [3].
KOL-läkemedel och fallrisk
Flera av de läkemedel som används vid KOL kan i sig öka fallrisken:
- Kortison – långtidsanvändning av kortisontabletter ökar risken för osteoporos, vilket gör benen skörare och frakturer mer sannolika vid fall
- Sömnmedel och ångestdämpande – vanliga vid KOL till följd av andnödsrelaterad ångest, och kända för att kraftigt försämra balansen nattetid
- Blodtryckssänkande läkemedel – kan ge ortostatisk hypotension, det vill säga ett blodtrycksfall vid uppresning som leder till yrsel [4]
Den som tar flera av dessa läkemedel samtidigt har en sammansatt fallrisk som är svår att förutse.
Osteoporos – en vanlig komplikation till KOL
Benskörhet är så vanligt vid KOL att det rutinmässigt bör förebyggas hos alla i svårare stadier. Kombinationen av kortisonbehandling, rökning, undernäring och låg fysisk aktivitet bryter ned benmineralet snabbare än normalt [2].
Det innebär att ett fall som hos en frisk person kanske ger en blåmärke, hos någon med KOL och osteoporos kan leda till en allvarlig höft- eller ryggkotsfraktur. Det är en av anledningarna till att fallförebyggande åtgärder är särskilt viktiga vid KOL.
Rädslan för fall skapar en negativ spiral
Många med KOL är rädda för att falla, och det är en fullt rimlig rädsla. Men rädslan leder ofta till att man rör sig mindre – man undviker trappor, slutar promenera, håller sig inomhus. Det minskar muskelstyrkan och balansen ytterligare, vilket i sin tur faktiskt ökar fallrisken [3].
Att bryta den här spiralen tidigt är viktigt. Anpassad fysisk aktivitet – helst under handledning av en fysioterapeut – stärker musklerna och förbättrar balansen även hos dem som redan befinner sig i svårare KOL-stadier.
Praktiska åtgärder som minskar fallrisken hemma
Det finns flera åtgärder som är enkla att genomföra och som gör hemmet säkrare:
- Ta bort lösa mattor, sladdar och andra snubbelrisker
- Se till att belysningen är tillräcklig, särskilt i korridorer och badrum
- Installera handtag i dusch och vid toalett
- Använd stadiga skor eller tofflor inomhus – aldrig strumpor på hala golv
- Res dig alltid långsamt från stol eller säng och vänta tills eventuell yrsel lagt sig
- Ha telefon eller larm alltid tillgängligt – inte bara i ett rum [1]
En arbetsterapeut kan göra ett hembesök och identifiera risker som är svåra att se själv. Det är en kostnadsfri tjänst som kan beställas via kommunen eller vårdcentralen.
Trygghetslarm med automatiskt fall-larm för den som lever med KOL
KOL ökar risken för fall till följd av trötthet, muskelsvaghet och syrebrist. Sensorems trygghetslarm är ett hjälpmedel utformat för just den situationen: det larmar automatiskt vid fall och ringer upp anhöriga via klockans inbyggda högtalartelefon med tvåvägskommunikation. Larmet fungerar utomhus och har inbyggd GPS-positionering.

LÄS OM HUR SENSOREMS TRYGGHETSLARM AUTOMATISKT KAN LARMA VID FALL