När ska trygghetslarm förskrivas? – en vägledning för förskrivare

---

Trygghetslarm bör förskrivas vid ökad risk, ensamhet eller nedsatt förmåga att larma. Behovsbedömning och responstid är avgörande.

---

En del av patientsäkerheten

Trygghetslarm är ett hjälpmedel som syftar till att möjliggöra snabb kontakt vid en nödsituation.

För förskrivare handlar det inte bara om teknik, utan om att göra en korrekt behovsbedömning – där ansvar för trygghet i vardagen är centralt.

Enligt Socialstyrelsen är förebyggande åtgärder centrala för att minska vårdskador (1).

Vad är ett trygghetslarm i detta sammanhang?

Ett trygghetslarm är ett personburet hjälpmedel som gör det möjligt att:

• larma vid behov
• etablera direktkontakt
• möjliggöra snabb insats
• i vissa fall automatiskt larma vid incident

Det används främst i ordinärt boende där tillsyn inte är kontinuerlig.

När bör trygghetslarm förskrivas?

Förskrivning bör övervägas när det finns en påtaglig risk att individen inte kan få hjälp i tid.

Vanliga indikationer inkluderar:

• fallrisk
• ensamboende
• nedsatt rörlighet
• kognitiv svikt
• sjukdom med risk för akuta tillstånd

Fallolyckor är särskilt relevanta i detta sammanhang. Enligt Socialstyrelsen är fall den vanligaste orsaken till skador bland äldre i Sverige (2).

Riskbaserad behovsbedömning

Förskrivning bör baseras på en strukturerad riskbedömning.

Faktorer att beakta:

• fysisk funktion (balans, gångförmåga)
• kognitiv förmåga
• tidigare incidenter
• social situation (ensamhet, stöd)
• boendemiljö

Enligt Socialstyrelsen bör fallrisk alltid bedömas systematiskt hos äldre med riskfaktorer (3).

När är trygghetslarm särskilt motiverat?

Trygghetslarm är särskilt relevant när:

• individen har haft tidigare fall
• det finns risk för lång liggtid efter fall
• individen vistas ensam stora delar av dygnet
• responstid från omgivningen är begränsad

Lång liggtid efter fall är kopplad till ökad risk för komplikationer. Enligt Socialstyrelsen kan fördröjd hjälp leda till allvarliga medicinska följder (4).

Kognitiv svikt och förmåga att larma

Vid kognitiv svikt behöver särskild hänsyn tas till individens förmåga att använda hjälpmedel.

Det innebär att:

• manuella larm kan vara otillräckliga
• behov av automatiska funktioner kan föreligga
• stödinsatser behöver anpassas

Enligt Socialstyrelsen påverkar kognitiv svikt förmågan att agera i akuta situationer (5).

Manuella och automatiska larm

Vid förskrivning bör skillnaden mellan olika funktioner beaktas:

• manuella larm kräver aktiv handling
• automatiska larm kan aktiveras vid exempelvis fall eller inaktivitet

För individer med hög risk eller begränsad handlingsförmåga kan automatiska funktioner bidra till ökad säkerhet.

Responstidens betydelse

Responstid är en avgörande faktor i behovsbedömningen.

Det handlar om:

• hur snabbt ett larm når mottagare
• hur snabbt åtgärd kan sättas in
• om det finns redundans i larmkedjan

Enligt EU-OSHA är snabb respons avgörande för att minska konsekvenser vid incidenter (6).

Begränsningar och kompletterande behov

Trygghetslarm är inte alltid tillräckligt som enskild åtgärd.

Det kan finnas behov av:

• tillsyn
• hemtjänst
• andra hjälpmedel
• anpassningar i bostaden

Förskrivning bör därför ske som en del av en helhetslösning.

Praktiska aspekter vid val av lösning

Vid val av trygghetslarm bör följande beaktas:

• täckning (inomhus/utomhus)
• positionering (GPS)
• larmkedja och mottagare
• redundans vid uteblivet svar
• användarvänlighet

Dessa faktorer påverkar både funktion och patientsäkerhet.

Trygghetslarm som stöd vid förskrivning