Osteoporos behandling – läkemedel, träning och kost

---

Osteoporos kan inte botas, men med rätt behandling kan sjukdomsförloppet bromsas betydligt. Behandlingen syftar till att stärka skelettet, minska risken för fraktur och – eftersom ett fall aldrig är ofarligt vid benskörhet – förebygga fallolyckor i hemmet.

---

Vad är målet med osteoporosbehandling?

Behandling av osteoporos syftar till tre saker: bromsa förlusten av benmassa, minska risken för fraktur och bevara rörelseförmåga och livskvalitet. Eftersom osteoporos sällan ger symtom innan ett ben går av är det viktigt att behandlingen sätts in tidigt – innan den första frakturen sker [1].

Behandlingen är alltid individuell och bestäms utifrån ålder, bentäthet (T-score), tidigare frakturer och andra riskfaktorer. Ofta kombineras flera åtgärder.

Kalk och D-vitamin – grunden i all behandling

Kalsium och D-vitamin är grunden för ett starkt skelett och ingår i princip alltid som en del av osteoporosbehandlingen, oavsett om läkemedel ges eller inte.

• Kalsium – vuxna behöver 800–1000 mg per dag. Det mesta bör komma från kosten: mejeriprodukter, gröna bladgrönsaker och berikade livsmedel. Tillskott ges vid otillräckligt intag
• D-vitamin – behövs för att kroppen ska kunna ta upp kalcium. D-vitaminbrist är vanlig i Sverige, särskilt under vinterhalvåret. Tillskott på 800–1000 IE per dag rekommenderas till äldre med osteoporos [2]

Utan tillräckligt kalsium och D-vitamin har övrig behandling sämre effekt.

Läkemedel mot osteoporos

Bisfosfonater – förstahandsval

Bisfosfonater är den vanligaste och bäst dokumenterade läkemedelsgruppen vid osteoporos. De bromsar bennedbrytningen och minskar risken för höft- och kotfraktur med upp till 50 procent [1].

Vanliga bisfosfonater:

• Alendronat (Fosamax) – tas som veckotablett
• Risedronat – tas som veckotablett eller månadstablett
• Zoledronsyra – ges som intravenöst dropp en gång per år, vilket gör det lättare för den som har svårt att ta tabletter

Biverkningar inkluderar ibland magbesvär vid tablettform, vilket kan minska med korrekt intag (stående, med ett fullt glas vatten, utan mat efteråt) [3].

Denosumab – vid bisfosfonatintolerans

Denosumab (Prolia) ges som en injektion var sjätte månad och är ett alternativ för den som inte tolererar bisfosfonater. Det har god effekt på frakturrisken men kräver kontinuerlig behandling – avbrott kan ge snabb bennedbrytning [1].

Hormonbehandling

Östrogenbehandling efter menopaus kan bromsa bennedbrytningen, men används idag primärt vid klimakterieproblem – inte som primär osteoporosbehandling – på grund av biverkningsrisker vid långtidsanvändning [2].

Anabol behandling

Vid svår osteoporos med hög frakturrisk kan benuppbyggande läkemedel (t.ex. teriparatid) vara aktuellt. De stimulerar ny benbildning och används vanligtvis i 18–24 månader, ofta följt av bisfosfonatbehandling [1].

Läkemedelsbiverkningar och fallrisk

Viktigt att känna till: vissa läkemedel som används parallellt med osteoporosbehandling kan öka fallrisken. Sömnmedel, ångestdämpande och blodtryckssänkande medel påverkar balansen och reaktionstiden – vilket är extra farligt vid benskörhet eftersom ett fall kan ge höftfraktur.

Gå igenom alla läkemedel med din läkare för att identifiera om något i kombination ökar fallrisken. Läs mer om läkemedel som ökar fallrisken.

Träning vid osteoporos – en av de viktigaste åtgärderna

Regelbunden fysisk aktivitet är avgörande vid osteoporos, av två skäl: det bromsar bennedbrytningen och det stärker musklerna som håller balansen – vilket minskar risken att falla.

Viktbärande träning stimulerar benuppbyggnad bättre än träning utan belastning:

• Promenader, helst dagligen
• Styrketräning med lätta vikter eller motstånd
• Trappgång
• Dans

Balansträning minskar fallrisken direkt:

• Stå på ett ben
• Tai chi har god evidens för att minska fall hos äldre
• Fysioterapeut kan ta fram ett individanpassat program [4]

Läs mer om hur dålig balans hos äldre hänger ihop med fallrisk – och vad man kan göra åt det.

Cykling och simning är bra för konditionen men stimulerar inte benuppbyggnad i samma utsträckning eftersom skelettet inte bär kroppsvikt.

Undvik: Högriskaktiviteter med stor risk för fall eller stötar, som löpning på ojämnt underlag eller kontaktidrott, om benskörhet är uttalad.

Kost vid osteoporos

Utöver kalsium och D-vitamin finns andra kostfaktorer som påverkar skelettets hälsa:

• Protein – tillräckligt proteinintag är viktigt för att bevara muskelmassa, vilket indirekt skyddar mot fall
• K-vitamin – finns i gröna bladgrönsaker och är viktigt för bentäthet
• Magnesium – finns i nötter, frön och fullkorn
• Begränsa salt (ökar kalciumutsöndring), koffein i höga doser och alkohol [2]

Osteoporos och fallrisk hemma

Behandlingen bromsar bennedbrytningen – men den eliminerar inte fallrisken. Vid osteoporos kan ett vanligt fall i hemmet leda till höftfraktur, kotkompression eller handledsfraktur med allvarliga konsekvenser. Läs mer i vår artikel om vad är osteoporos? och varför kombinationen fall + benskörhet är så farlig.

Fallförebyggande åtgärder är lika viktiga som läkemedelsbehandlingen:

• Ta bort lösa mattor och sladdar
• Installera handtag i dusch och vid toalett
• Se till att belysningen är god, särskilt nattetid
• Res dig alltid långsamt från stol och säng
• Använd stadiga skor inomhus – aldrig strumpor på hala golv

Många med osteoporos är rädda för att falla och begränsar sin rörlighet, vilket paradoxalt nog försvagar musklerna ytterligare och ökar fallrisken. Att kombinera behandling med trygghetsåtgärder hemma ger det bästa skyddet.

Trygghetslarm med automatisk falldetektion för den som har osteoporos

Vid osteoporos är ett fall aldrig ofarligt. Sensorems trygghetslarm larmar automatiskt vid fall och ringer upp anhöriga via klockans inbyggda högtalartelefon – även om personen inte kan trycka på knappen. Larmet fungerar utomhus och har inbyggd GPS-positionering.